.

Försöker att hitta en utväg, jämt. I olika situationer, i olika sammanhang. Men nu, är det som på film. Det handlar om val. Vem? vad? hur? när?. Men tänk om jag inte vill välja? Klart jag inte vill, men jag måste, just för att jag vill. Men jag vill inte för att jag vill utan för att jag måste. Vem förstår? Gör alla.. eller ingen? Hur kan dem förstå? Har alla varit med om en situation som denna? eller tror dem bara att dem förstår för att det är lätt att sätta sig i situationen. Men dem behöver inte välja. Bara uttrycka sig. Då vill man inte höra. För dem behöver inte såra. Men ändå vill man höra, för att få hjälp. Men dem kan inte hjälpa, bara du själv. Dem kan finnas vid din sida. Dem kan ställa upp. Dem kan vara en axel att gråta mot. Och det är just det som dem är tryggheten i val. I mina ögon. För när du sårar, sårar du också något inom dig. För du sårar inte någon du inte känner, du sårar någon du vet, blir sårad. och sånt är svårt. Jobbigt och svårt.