.

Kan det bli så att man är så olika att man blir lika? Och kan man låta någon gå för nära att det svider medvetet? Dem som man spenderar mycket tid med behöver inte vara lika, dem behöver inte ens prata samma språk, men det måste finnas något som man känner att "den här personen vill jag spendera tid med, den här personen får mig att må bra". Men kan den personen samtidigt vara någon som får en att må dåligt emellan åt, en vän? Vad händer då med det speciella bandet? Är då hatet man känner, kärleken som gör att man står kvar? Du spenderar inte villigt tid med någon som du inte känner ett speciell band med, inte ens om du måste.
Till is fryser sakta åsikterna. Men vad händer när isen smälter?