Let me be the one to hold you - always.

heejhopp!

Åh va bra jag mår. Känns som en helt ny Sanna. Förstår inte riktigt varför eftersom under tiden som jag var uppe i skogen MIL och åter igen MIL hemifrån så fick jag lite käpp (mitt egna påhittade ord) och kunde inte riktigt slappna av. Även fast jag hade en hejdundrande vecka med strålande sol varje dag och perfekt skidåkning så var det en pytteliten "ångestklump" i magen. Stunt samma nu, hemma äntligen! Hemresan gick galant, har precis börjat packa upp och städa rummet. Imorgon kommer älskling hem, wioho :))






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0